Jag har haft ganska många perioder i livet när jag känt mig utan rot, och då menar jag inte det att en känner sig utan hem, utan mer att jag själv som varelse har dragit upp min rot ur marken och flyger runt hej vilt utan att få tag i något att hålla fast i. Att inte hitta en trygg, lugnande tanke att hålla fast i. Detta har varit särskilt när jag aktivt behövt göra saker, som att ta mig någonstans när panikångesten funnits precis där under ytan eller är på väg att bryta fram.
Då har min räddning många gånger varit några speciella melodier som jag haft i lurarna och intensivt fokuserat på för att få den inre tromben att stilla sig.
En annan bra sak är om/när du inser att det verkligen funkar att andas – kroppen gör som du vill, och som ni säkert märkt så funkar den hur bra som helst så länge du inte lägger dig i (med hjärnan..).
Så att till exempel: andas in 3 sek, hålla andan 2 sek, andas ut 5 sek, hålla andan 2 sek – fortsätt så tills du känner att kroppen du börjar lugna dig. Den viktiga biten är att hålla andan lite emellan andetagen.
Om du börjar slappna av även så lite så börjar kroppen göra det också, stressar du upp dig / får en panikattack så slår kroppen av flyktreaktionen efter en stund, helt enkelt för att det slösar energi.
Jag delar sånt som har hjälpt mig under åren, så du måste prova och känna efter själv om det är något för dig. Alla är olika och vid olika tidpunkter tilltalas man av olika saker, så släpp och gå vidare om det känns ‘off’.
~ : ~
Leave a Reply